HISTORIEN OM BJÖRNTALLEN

 

Högt över trädtopparna på Kyrkberget sträcker sig en torrfura, som ursprungligen stått på Hästberget norr om Ruske, men som blivit flyttad till hembygdsgården sedan den 1944 blåst omkull. En höstnatt 1862 hade den varit räddningen för Salomon Berglund från Åkerbränna, när han mött en ilsken björn. Tallen hade blivit fridlyst 1938 på grund av den märkliga händelsen, som odödliggjorts i Pelle Molins novell "en ringdans medan mor väntar".

Men hur är egentligen bakgrunden till Pelle Molins novell? Är personskildringen i novellen i överenstämmelse med vad man vet om Salmon? Jonas Olof Högberg, som både var framståede hembygdsforskare och dessutom speciellt intresserad av författaren Pelle Molin, forskade i detta under 1940-tlaet. Enligt honom liknar novellen huvudpersonen mera Björn-Johan, som egentligen hette Johan Johansson och på 1880-talet bodde som nybyggare i Tjärn och sedan i Granåsen. Han var känd som en utomordentligt skicklig jägare, med till sist 19 björnars liv på sitt samvete. Han var liten till växten och jagade med en kodbössa, men hade även ett björnspjut. Det gick otaliga historier om hans möte med björnar. Aldrig greps han av björnfrossa. Nybyggaren från svedjetorpet i Tjärn studerade noga björnens beteende , och kände därigenom björnen så väl, att han ej behövde bli panikslagen.

Sålunda berättar Björn-Johans son, kronotorparen Granqvist i Omsjö enligt Jonas Högberg: "Far gick ut en höst för att skjuta fågel. Hur han smög i de täta gransnåren, fick han se en björn komma gående i en glänta med famnen full av mossa. Björnen gick upprätt och flåsade i uppförsbacken. Far som bara hade ett s.k. järpskott i bössan, fyrade av den. Nalle kastade sin börda och stirrade förvånat på mosshögen. Så satte han sig ner på marken och plockade sönder varenda bit, som han noga synade. Han trodde det var något där, som stuckit honom. Under tiden laddade gubben om och fyrade av ett bättre skott. Björnen rusade mot en i närheten stående tall och ruskade om den så att skott och kvistar yrde. Han ansåg den ensamma tallen vara orsaken till den brännande smärtan. Om en stund segnade han död ned vid trädet."

Denna berättelse, som även återges av Nils Erik Ritzén ("Ur Öfre Ådalens Folklif" 1912), visar hur orädd Björn-Johan är. Dessutom var han tydligen legendarisk redan under Pelle Molins tid.

I Pelle Molins novell "En ringdans medan mor väntar" heter huvudpersonen inte Johan utan Salmon, och det kommer från en annan historia: Salomon Andersson Berglund, född 1829 var en bonde från Åkerbränna som uppe på det björnrika Hästberget en hel natt fick sno kring en stor tall för att klara livhanken undan en arg björn. Salmon hade aldrig varit med i björnskog så tillägget "Björn-" i Björn-Salmon är säkert lånat från det liknande Björn-Johan. Ringdansen skedde 1862 när Salmon var 33 år. Långt efter det trädet hade monterats upp på hembygdsgården kunde man studera märkena i dess bark, vilka ansågs härröra från björnens vassa klor. Eftersom barken nu är bortflagnad syns ej klösmärkena längre. På fotot härintill är salmon Andersson Berglund omkring 50 år.

I sina anteckningar skriver Jonas Högberg vidare: "Ännu en person har gett bidrag till den skickligt skrivna novellen. Det var Lill-Nisch i Åkerbränna, men fast han deltagit i björnjakt, var han ej känd som någon verklig björnjägare. Tvärtom berättas det, att han var kanska rädd av sig, och kunde lämna jaktkamraterna i sticket. "Åkerbränna-Nisch" upplevde emellertid ett kusligt möte med en stor slagbjörn uppe på Hästberget. Det hela avlöpte dock väl, Nisch smög sig undan bakom några träd innan hon började gå till anfall. Hade ungarna stannat på marken, hade Nisch nog inte kommit undan så lätt."

Pelle Molin måste hört alla tre berättelserna. Björn-Johan är den verkliga förebilden till Björn-Salmon i "En ringdans. . ." och hans förhållande till björnen skildras med osviklig psykologisk blick. Novellens Björn-Salmon ber och förbannar björnen, han känner sin motståndare och vet hur han ska parera. Spänningen stegres till det olidliga genom att Salmons ärende var att hämta barnmorskan till sin sjuka hustru. "Det är icke jag, som blir änkling i natt, det är mor som blir änka"- tänker Salmon medan dansen pågår som hetsigast. Slutligen finns också den knepiga Nisch-detaljen med ungen uppe i trädet i novellens slut, och författaren låter den till och med dråsa ned på den uttröttade, sovande Björn-Samlon:

"Det var icke en vettig mans blick hos Salmon, då han väcktes av ett tungt bylte som föll ned på honom. Det var hos honom, då han rusade i väg till bygden, något av ett jagat villebråd, en vettskrämd, grå tuss med något av svansen mellan benen. Det var endast en svulten nybyggare, avkvistad och allena, som sprang för sitt fattiga liv."


Gunnel Malmqvist