Ett tragiskt barnaöde 1725.
Av Göran Stenmark

I gamla tingsprotokoll stöter man ofta på dramatiska händelser som idag är helt bortglömda.
Jag tänker här ta ett exempel på vad man kan finna om en händelse som inträffade för drygt 270 år sedan, och innehåller både dramatik och tragik.

I Junsele finns avskrifter av en del tingsprotokoll som skolläraren och hembygdsforskaren Jonas Högberg i Bölen gjorde under 1940-50 talen.

Det var den 21 juni 1725, och bonden på ett av de gamla hemmanen i Edens by hade varit i skogen för att ta näver till takläggning. Hans hustru och en av drängarna var i fäbodarna, så hemma på gården fanns den 9-årige sytaren Jon Ersson från Kläppsjö, tillsammans med barnen. Jon hade fått tjänst där som sytare föregående jul, och hade då varit där ett halvår.

När husbonden kom hem från sin näverfångst fick han en smärre chock, för i en takbjälke hade den 9-årige Jon hängt sig i ett tre alnar långt strumpeband, och i väggsängen satt de två små barnen, två och tre år gamla.
Efter detta började en segsliten utredning över vad som gjort att pojken tagit sitt liv.
Det skulle ta för mycket utrymme att återge här hur hela undersökningen fortlöpte, utan jag får dra ihop berättelsen.
Först tillkallades pojkens mor, och tillfrågades om hon hade någon vetskap om varför pojken varit i det tillstånd att kunna ta sitt liv.
Redan här framkom det att pojken blivit beskylld för att ha stulit pengar av sin husbonde i Eden. Det var 4:dag pingst som bonden saknat pengarna när han kom hem från kyrkan i Mo, och eftersom pojken även den gången varit ensam hemma med barnen, blev han genast misstänkt.
Först nekade Jon, men alltefter husbonden förhörde honom tog han på sig skulden. Först sade han att grannens son Erik hade fått pengarna, men denne nekade till skulden. Då sade Jon att han stoppat pengarna genom en golvspringa, men efter att ha grävt sig under huset hittade man dem inte. Därefter uppgav han att de låg i en väggspringa, men inte heller där kunde de återfinnas. Till slut sade han att han givet pengarna till sin morfar, den gamle Jacob Jonsson i Kläppsjö. Denne förhördes utan resultat, och vart pengarna tagit vägen fick man aldrig reda på.
Faktum kvarstår att Jon till största sannolikhet hängde sig för beskyllningen över att ha stulit pengarna av sin husbonde.

Till denna händelse finns en muntlig berättelse att eftersom pojken var en självspilling, fick han inte begravas inne på kyrkogården. Då skall hans mor ha grävt ner kroppen i Kläppsjö tills det hade frusit, och därefter grävt upp det igen och tagit kroppen till kyrkan i Resele, där hon fick begrava den.